En av de röda trådarna i mitt, ofta till synes spretande, arbete handlar om berättande. Efter att ha sagt farväl till sommaren har jag ägnat mig åt att slutföra fortbildningen Att leda samverkan vid Uppsala universitet. En aspekt av samverkan handlar om berättelser. Det finns en stor kraft i att berätta och lyssna till berättelser och skapa nya gemensamma berättelser för att kunna hantera sådana komplexa samhällsproblem som inte går att lösa bara genom linjär planering. Samtidigt repeterar jag tillsammans med ensemblen vid Improvisationsstudion inför nypremiären av föreställningen Hetero – improviserad humor för heterosexuella och deras vänner 23 september. Den föreställningen bygger på ensemblens och publikens berättelser om att leva heterosexuella liv. Projektet Breaking Barriers fortsätter också, det har gått in i redovisningsfas och jag bidrar med texter som handlar om hur berättande och berättelser kan skapa rörelser som kan förändra.
Ett alldeles särskilt inspirerande uppdrag hade jag i slutet av augusti då jag fick förtroendet att processleda en grupp lärare och professorer vid Konstfack genom två dagars reflektioner kring rollen som handledare i konstnärlig utbildning. Vi arbetade med gruppens egna berättelser om komplexa och ibland utmanande handledningssituationer.
Om inte allt för länge hoppas jag att det blir tid för mig att ägna mig åt eget berättande i form av dramatiskt skrivande. Mer om det framöver!