Mitt fokus denna höst är skrivande. Mitt bidrag till manuset för Väckarklocka- jubileumsversionen ska finnas klart den 16 november, inför att skådespelare, regissör, scenograf och alla andra i teamet ses för första gången den 26 november. Kollationering brukar detta första möte kallas. Så just nu tillbringar jag mina arbetsdagar på kontoret (som under sommaren flyttat från Kärrtorp till Björkhagen – ett stort lyft!). Det är ett omfattande material som jag och min medförfattare Katarina Bonnevier ska forma till något spelbart, som regissören Maria Löfgren tillsammans med ensemblen kan arbeta med i åtta veckor fram till premiär. Det är både fantastiskt och slitsamt! Lyckligtvis har vi stöd i två fantastiska dramaturger: Ninna Tersman och Emy Stahl.
Utöver skrivandet så ryms några få andra frilansuppdrag: jag fortsätter handleda RFSU Stockholms utbildare, jag modererar en konferens om hbtq-frågor för Uppsala kommun och håller några andra kortare utbildningsinsatser.
PS. Till våren är min plan att börja plugga till folkhögskollärare vid Linköpings universitet, på distans. Faktum är att jag redan smygstartat! Jag blev antagen, deltog i ett första seminarium och begärde sedan studieuppehåll – för att skriva klart Väckarklocka. Det godkändes. I januari räknar jag med att vara redo för ett års studier. Exakt vart studierna leder mig vet jag inte. Men mina förhoppningar är att folkhögskola eller studieförbund skulle kunna vara arenor där jag skulle kunna bidra med nåt i den här samtiden som är rätt smärtsam och förvirrande. Jag älskar att undervisa. Att ägna min yrkesverksamma tid mer åt undervisning känns meningsfullt i en samtid av starkare nationalism, rasism, nazism, med klimatkris, post-fakta och filterbubblor. ”Folkbildning innefattar människors insikter och orientering på områden utanför deras egna specialiteter och yrkeskunskaper” säger Wikipedia. Jag tänker att insikter och orientering, det är vi nog många som behöver mer av.