Ny mötesplats för aktivister i Almedalen

Idag börjar Almedalsveckan i Visby. Här behövs fler arenor där viktiga röster får möjlighet att vara med och forma det offentliga samtalet – även de som har knappa ekonomiska resurser. Min vän och yogalärare Mariancila Kim som året runt driver yogastudion Lila shala i Visby använder sina resurser för att bidra till antirasism, hbtq- och miljörörelse. I år upplåter hon sin lokal vid Södertorg till över trettio programpunkter arrangerade av aktivister från olika organisationer. Jag har varit med och satt samman programmet och jobbar volontärt hela veckan tillsammans med fler av shalans elever och vänner.

Så här har vi formulerat intentionen med Lila shalas vecka i ett pressmeddelande:

– Jag frågade mig hur jag som året-runt-företagare i Visby kan använda de resurser jag har för att bidra till det jämlika och hållbara samhälle som jag längtar efter att leva och verka i, säger yogaläraren och samhällsentreprenören Mariancila Kim som driver Lila shala.

– Jag ser att yoga och meditation är växande folkrörelser i Sverige. För mig innebär ett ökande intresse för dessa fredliga praktiker inte bara möjligheter för mitt och andras företag att växa. Det är också rörelser med möjlighet att bidra till samhällsutveckling. Sen jag startade verksamheten i Visby 2009 så har studion samlat ett community av yogaelever som gärna vill bidra med sin tid och sina nätverk för att göra skillnad i samhället.

Med tillgång till nya stora lokaler vid Södertorg finns nu förutsättningar för yogastudion att bli en mötesplats för olika aktörer. Under Almedalsveckan håller Lila shala öppet med hjälp av elever och vänner som volontärer. Besökare får möjlighet att möta bland andra RFSL – Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter, den antirasistiska bloggen Rummet, Asylstafetten – för en human flyktingpolitik, Föräldravrålet och Urbergsgruppen som arrangerar seminarier och andra events. De ideella organisationerna betalar hyra efter förmåga, de flesta betalar en bråkdel av vad lokalhyra brukar ligga på under veckan.

Dessutom erbjuder Lila shala aktivister att börja sina dagar under Almedalsveckan med en stund på yogamattan samt möjlighet att ta paus i ett tyst rum när helst de behöver under dagarna.

– Yoga och meditation uppfattas ofta som möjligheter att satsa på sig själv och de kan förknippas med konsumtion av kläder, mat och prylar. För mig är yoga och meditation kraftfulla redskap för att kunna må bra när vi verkar i världen. Ingen tjänar på att aktivister bränner ut sig, människors engagemang är det mest värdefulla samhället har, avslutar Mariancila Kim.

Fullständigt program för veckan här:

http://www.lilashala.se/files/Almedalen_lilashala.pdf

 

 

 

 

 

Samtal pågår!

Att moderera samtal är något av det roligaste och svåraste jag gör. Som moderator är det mitt uppdrag är att göra samtalet angeläget för alla som lyssnar och deltar. Det är en konst jag gillar att utöva och förfina.

Ett inbokat moderatorsuppdrag som jag ser fram emot i vår är juryseminarietBIBU i Helsingborg. Juryn ska berätta om sitt arbete, motivera sitt urval och svara på deltagarnas frågor.

De samtal jag modererar har oftast teman inom fälten kulturpolitik och/eller jämlikhetsfrågor, eftersom det är områden jag jobbat länge inom. Jag är nyfiken på att sätta mig in i fler områden, det kräver bara lite mer förberedelser.

2014- vårens aktiviteter

Det nya året är bara ett par veckor gammalt och jag längtar redan till våren! Under perioden 1 maj till 6 juli så kommer jag återigen att åta mig frilansuppdrag. Välkommen med din förfrågan!

Fram tills dess njuter jag av att vara föräldraledig och att engagera mig ideellt i föreningen Internationella Bekantskaper, närmare bestämt i projektet Svenska med baby som i vår startar en ny grupp i Skarpnäcks kulturhus.

I augusti återgår jag till mitt arbete som dramaturg vid Riksteatern.

Edemo konsult – firman vilar under 2013

Under resten av 2013 kommer jag att åta mig mycket få frilansuppdrag. Jag fokuserar just nu på min anställning vid Riksteatern och mina deltidsstudier vid Södertörns Högskola.

Du är välkommen att kontakta mig ändå. I mån av tid och möjlighet så bidrar jag gärna med tips på andra konsulter som kan åta sig ditt uppdrag.

Jag får se vad framtiden innehåller. Jag utesluter inte att det kommer nya perioder av frilansande i mitt yrkesliv! Men just nu tar jag en paus i bloggandet.

Kränkt – vad betyder det egentligen?

Under hösten fick jag inblick i Diskrimineringsbyrån Uppsala:s arvfondsfinansierade projekt PraLin – praktiskt likabehandlingsarbete i skolan. Min medverkan i projektet bestod av att delta i ett samtal om det lika vanliga som komplexa begreppet kränkning.

Det är ett ord som förekommer såväl i vardagligt tal (”jag känner mig kränkt”) som i lagtext (”ett uppträdande som kränker någons värdighet”) . I samtalet berättar jag om min preliminära definition av begreppet och lite om hur jag använder det i praktiskt demokratiarbete i de organisationer jag möter. Samtalet har transkriberats och blivit till en text i projektets handbok som vänder sig till skolpersonal som vill fördjupa och utveckla sitt likabehandlingsarbete.

Det är release för handboken i Stockholm den 30 januari, i Diskriminerings Ombudsmannens lokaler på Torsgatan 11, i entréplan kl 15.00-16.30. Alla intresserade välkomna!

Reflektioner kring vithetens privilegier

Min november har innehållit mycket värdefull kunskapsreflektion tillsammans med människor. En höjdpunkt var för mig att uppleva utställningen Varning för rasMångkulturellt centrum i Fittja. Utställningens utgångspunkt är att ras görs hela tiden. I media, i samhällslivet och i vardagliga möten mellan människor:

Som besökare får du en möjlighet att se och fundera över hur saker vi säger och gör, bilder från media och formgivning, tillsammans bildar ett mönster.  Mönstret känns igen både från den koloniala och rasistiska historien och från dagens ojämlikheter mellan vita och icke-vita. Du bjuds in till reflektion, till exempel över hur vardagliga handlingar som den ofta välmenande frågan ”Var kommer du ifrån” kan ingå i att göra ras och hur vithetens privilegier påverkar allas vår vardag.

Utställningen ställer också frågor kring varför det är så svårt att prata om ras i Sverige. Varför vi svenskar i undersökningar om politik och värderingar är så uttalat antirasistiska samtidigt som vi i andra mätningar har bottenresultat vad gäller segregation i arbetsliv, ekonomi och geografi.

Utställningen hänger fram till 26 januari 2014, så den som är nyfiken har mer än ett år på sig.

Mitt liv som tillsvidareanställd

Under månaden som gått har jag tackat ja till mitt livs första tillsvidareanställning. Vikariatet som dramaturg vid Riksteatern har nu övergått till att bli en fast tjänst på 100%. Jag är mycket ödmjuk och glad för att få denna möjlighet!

Helt kommer jag inte släppa taget om mitt fria yrkesliv. Jag är tjänstledig på 30 % för att studera vid Södertörns högskola och kunna åta mig vissa frilansuppdrag – i snitt kommer det bli ungefär en arbetsdag i månaden.

Oktober månads frilansuppdrag blev en workshop som jag höll tillsammans med Agneta Josephson, Dramapedagogbyrån, och Anna Olofsdotter Engström, Gotlands Folkhögskola. Tillsammans med deltagare under Gotland Pride (öns allra första pridefestival!), undersökte vi genom övningar och samtal  hur normkritiskt granskande och icke-våldslig kommunikation kan mötas:

I normkritisk pedagogik öppnar vi för våra kritiskt granskande
förmågor. I icke-våldslig kommunikation strävar vi efter ömsesidig dialog,
att uttrycka vad vi behöver och att öppna för andras behov.
Hur öppnar vi för samarbete och kontakt medan vi undersöker
normers makt? Hur kan vi när vi vill rucka vilka som inkluderas göra
det på sätt där vi är tillitsfulla i relation till varandra?

Det är ett undersökande arbete jag ser fram emot att fortsätta, tillsammans med kloka kollegor och deltagare.

 

Tema känslor

Idag är sista dagen av Bokmässan i Göteborg. Det känns lite halvtrist att jag har varit hemma i Stockholm hela helgen och missat en massa spännande. Men det känns desto roligare att jag medverkat i senaste numret av den feministiska kulturtidskriften Bang, som släpptes på mässan. Numret har tema känslor. Läs om numret och beställ det här.

 

Ur svenska hjärtans djup

Nu finns hundra nya texter tillgängliga för amatörer och professionella scenkonstnärer som vill mötas, läsa,  samtala och göra scenkonst på temat Det främmande. Jag är stolt över att en av de hundra texterna är min. Och väldigt nyfiken på de andra 99 texterna, som jag ännu inte hunnit läsa.

Jag är väldigt glad över att det är fritt fram och helt gratis för vem som helst att ladda ned, läsa, välja ut och sätta upp vilka texter en vill av alla de hundra!

Ta del av texterna här. Och välkommen att lyssna till dem under en maratonläsning på Dramalabbet i Stockholm, arrangerad av Puma Scenkonst.

Projektet Ur svenska hjärtans djup startades efter valet 2010 av dramatikerna Camilla Blomqvist, Kristian Hallberg, Sigrid Herrault, Jonathan Lehtonen och Toril Solvang. De har ett manifest som ser ut så här:

1. Pjäserna ska vara lika tillgängliga för amatörer som för professionella. Vi vill nå en publik som rör sig utanför teatersalongerna. Den publik som kanske främst besöker sina bekantas föreställningar, sina bekantas bekantas verk. Vi tror på ett kortare avstånd mellan scen och publik. Med nyskrivna, brännande aktuella pjäser kan vi starta diskussionen där och då, bland de bekanta.

2. Vi vill slå ett slag för en enklare teater, texter som kan sättas upp lika väl på Lilla Scen på Dramaten som i en källarlokal på Almgården, Teatermagasinet i Umeå eller på Silja Line. En teater/text som i första hand vill berätta något, som sätter kommunikation med publiken främst.

3. Vi vill att texterna ska stå fria och skriver därför inte utifrån en beställning från någon teater. Det politiska läget är akut och vi sitter därför inte och väntar på att någon ska ordna upp det. Vi måste ta tag i saker på egen hand, gräva där vi står. Vi – alla – måste ta vårt ansvar. Texterna skrivs utifrån våra hjärtans djup.

 

 

Sista semesterdagen

Idag samlar jag mig inför att börja jobba igen och ser tillbaka på några fina semesterveckor. Förutom helt ledig tid, så har semestern innehållit meningsfull aktivism. Tillsammans med tolv deltagare fick jag förmånen att inviga vännernas nyförvärvade gamla sågverk i Östergötland, en byggnad de håller på att förvandla till konst-, kultur- och kurscentrum. Läs om platsen och vännerna här.
Vi hade fyra dagars gemensam praktik i Icke-våld och medveten närvaro. Jag ledde dagarna med inspiration av Nonviolent Communication, NVC. Det är en kommunikationsprocess som bidrar till att vi kan kommunicera och hantera konflikter med respekt för allas behov. Under övningar och vindlande samtal kom vi att beröra allt ifrån nära relationer till storpolitik och utomparlamentarisk aktivism.
Jag är så glad för att den där platsen finns! Nyfiken på allt som kommer att äga rum där i framtiden och hoppas få återkomma nästa år och nästa.