2014- vårens aktiviteter

Det nya året är bara ett par veckor gammalt och jag längtar redan till våren! Under perioden 1 maj till 6 juli så kommer jag återigen att åta mig frilansuppdrag. Välkommen med din förfrågan!

Fram tills dess njuter jag av att vara föräldraledig och att engagera mig ideellt i föreningen Internationella Bekantskaper, närmare bestämt i projektet Svenska med baby som i vår startar en ny grupp i Skarpnäcks kulturhus.

I augusti återgår jag till mitt arbete som dramaturg vid Riksteatern.

Edemo konsult – firman vilar under 2013

Under resten av 2013 kommer jag att åta mig mycket få frilansuppdrag. Jag fokuserar just nu på min anställning vid Riksteatern och mina deltidsstudier vid Södertörns Högskola.

Du är välkommen att kontakta mig ändå. I mån av tid och möjlighet så bidrar jag gärna med tips på andra konsulter som kan åta sig ditt uppdrag.

Jag får se vad framtiden innehåller. Jag utesluter inte att det kommer nya perioder av frilansande i mitt yrkesliv! Men just nu tar jag en paus i bloggandet.

Kränkt – vad betyder det egentligen?

Under hösten fick jag inblick i Diskrimineringsbyrån Uppsala:s arvfondsfinansierade projekt PraLin – praktiskt likabehandlingsarbete i skolan. Min medverkan i projektet bestod av att delta i ett samtal om det lika vanliga som komplexa begreppet kränkning.

Det är ett ord som förekommer såväl i vardagligt tal (”jag känner mig kränkt”) som i lagtext (”ett uppträdande som kränker någons värdighet”) . I samtalet berättar jag om min preliminära definition av begreppet och lite om hur jag använder det i praktiskt demokratiarbete i de organisationer jag möter. Samtalet har transkriberats och blivit till en text i projektets handbok som vänder sig till skolpersonal som vill fördjupa och utveckla sitt likabehandlingsarbete.

Det är release för handboken i Stockholm den 30 januari, i Diskriminerings Ombudsmannens lokaler på Torsgatan 11, i entréplan kl 15.00-16.30. Alla intresserade välkomna!

Reflektioner kring vithetens privilegier

Min november har innehållit mycket värdefull kunskapsreflektion tillsammans med människor. En höjdpunkt var för mig att uppleva utställningen Varning för rasMångkulturellt centrum i Fittja. Utställningens utgångspunkt är att ras görs hela tiden. I media, i samhällslivet och i vardagliga möten mellan människor:

Som besökare får du en möjlighet att se och fundera över hur saker vi säger och gör, bilder från media och formgivning, tillsammans bildar ett mönster.  Mönstret känns igen både från den koloniala och rasistiska historien och från dagens ojämlikheter mellan vita och icke-vita. Du bjuds in till reflektion, till exempel över hur vardagliga handlingar som den ofta välmenande frågan ”Var kommer du ifrån” kan ingå i att göra ras och hur vithetens privilegier påverkar allas vår vardag.

Utställningen ställer också frågor kring varför det är så svårt att prata om ras i Sverige. Varför vi svenskar i undersökningar om politik och värderingar är så uttalat antirasistiska samtidigt som vi i andra mätningar har bottenresultat vad gäller segregation i arbetsliv, ekonomi och geografi.

Utställningen hänger fram till 26 januari 2014, så den som är nyfiken har mer än ett år på sig.

Mitt liv som tillsvidareanställd

Under månaden som gått har jag tackat ja till mitt livs första tillsvidareanställning. Vikariatet som dramaturg vid Riksteatern har nu övergått till att bli en fast tjänst på 100%. Jag är mycket ödmjuk och glad för att få denna möjlighet!

Helt kommer jag inte släppa taget om mitt fria yrkesliv. Jag är tjänstledig på 30 % för att studera vid Södertörns högskola och kunna åta mig vissa frilansuppdrag – i snitt kommer det bli ungefär en arbetsdag i månaden.

Oktober månads frilansuppdrag blev en workshop som jag höll tillsammans med Agneta Josephson, Dramapedagogbyrån, och Anna Olofsdotter Engström, Gotlands Folkhögskola. Tillsammans med deltagare under Gotland Pride (öns allra första pridefestival!), undersökte vi genom övningar och samtal  hur normkritiskt granskande och icke-våldslig kommunikation kan mötas:

I normkritisk pedagogik öppnar vi för våra kritiskt granskande
förmågor. I icke-våldslig kommunikation strävar vi efter ömsesidig dialog,
att uttrycka vad vi behöver och att öppna för andras behov.
Hur öppnar vi för samarbete och kontakt medan vi undersöker
normers makt? Hur kan vi när vi vill rucka vilka som inkluderas göra
det på sätt där vi är tillitsfulla i relation till varandra?

Det är ett undersökande arbete jag ser fram emot att fortsätta, tillsammans med kloka kollegor och deltagare.

 

Tema känslor

Idag är sista dagen av Bokmässan i Göteborg. Det känns lite halvtrist att jag har varit hemma i Stockholm hela helgen och missat en massa spännande. Men det känns desto roligare att jag medverkat i senaste numret av den feministiska kulturtidskriften Bang, som släpptes på mässan. Numret har tema känslor. Läs om numret och beställ det här.

 

Ur svenska hjärtans djup

Nu finns hundra nya texter tillgängliga för amatörer och professionella scenkonstnärer som vill mötas, läsa,  samtala och göra scenkonst på temat Det främmande. Jag är stolt över att en av de hundra texterna är min. Och väldigt nyfiken på de andra 99 texterna, som jag ännu inte hunnit läsa.

Jag är väldigt glad över att det är fritt fram och helt gratis för vem som helst att ladda ned, läsa, välja ut och sätta upp vilka texter en vill av alla de hundra!

Ta del av texterna här. Och välkommen att lyssna till dem under en maratonläsning på Dramalabbet i Stockholm, arrangerad av Puma Scenkonst.

Projektet Ur svenska hjärtans djup startades efter valet 2010 av dramatikerna Camilla Blomqvist, Kristian Hallberg, Sigrid Herrault, Jonathan Lehtonen och Toril Solvang. De har ett manifest som ser ut så här:

1. Pjäserna ska vara lika tillgängliga för amatörer som för professionella. Vi vill nå en publik som rör sig utanför teatersalongerna. Den publik som kanske främst besöker sina bekantas föreställningar, sina bekantas bekantas verk. Vi tror på ett kortare avstånd mellan scen och publik. Med nyskrivna, brännande aktuella pjäser kan vi starta diskussionen där och då, bland de bekanta.

2. Vi vill slå ett slag för en enklare teater, texter som kan sättas upp lika väl på Lilla Scen på Dramaten som i en källarlokal på Almgården, Teatermagasinet i Umeå eller på Silja Line. En teater/text som i första hand vill berätta något, som sätter kommunikation med publiken främst.

3. Vi vill att texterna ska stå fria och skriver därför inte utifrån en beställning från någon teater. Det politiska läget är akut och vi sitter därför inte och väntar på att någon ska ordna upp det. Vi måste ta tag i saker på egen hand, gräva där vi står. Vi – alla – måste ta vårt ansvar. Texterna skrivs utifrån våra hjärtans djup.

 

 

Sista semesterdagen

Idag samlar jag mig inför att börja jobba igen och ser tillbaka på några fina semesterveckor. Förutom helt ledig tid, så har semestern innehållit meningsfull aktivism. Tillsammans med tolv deltagare fick jag förmånen att inviga vännernas nyförvärvade gamla sågverk i Östergötland, en byggnad de håller på att förvandla till konst-, kultur- och kurscentrum. Läs om platsen och vännerna här.
Vi hade fyra dagars gemensam praktik i Icke-våld och medveten närvaro. Jag ledde dagarna med inspiration av Nonviolent Communication, NVC. Det är en kommunikationsprocess som bidrar till att vi kan kommunicera och hantera konflikter med respekt för allas behov. Under övningar och vindlande samtal kom vi att beröra allt ifrån nära relationer till storpolitik och utomparlamentarisk aktivism.
Jag är så glad för att den där platsen finns! Nyfiken på allt som kommer att äga rum där i framtiden och hoppas få återkomma nästa år och nästa.

Min vecka i Almedalen 2012

Igår avslutades politikerveckan i Almedalen. För mig och många som är aktiva i civilsamhällets organisationer, är denna vecka en helt unik möjlighet att möta varandra och våra folkvalda och bidra till samhällsutveckling. Med relativt små medel går det faktiskt att bedriva påverkansarbete som gör skillnad.

Genom att jag under veckan umgåtts, inte bara med kollegor och uppdragsgivare i min egen bransch, utan också med vänner som arbetar med påverkansarbete inom funktionshinderpolitik, sexualpolitik, hiv-preventionspolitik, alkoholpolitik, arbetsmarknadspolitik så får jag ovärderliga inblickar i områden som engagerar mig som medborgare, även om jag inte arbetar med dem dagligen. Jag blir så peppad av hur den här veckan varje år bidrar till min möjlighet att förstå vad som sker i samhället ur bredare perspektiv än de jag har närmast till hands i min arbetsvardag.

En daglig aktivitet under veckan som jag verkligen uppskattat är den digitala talk-showen God morgon Almedalen, #GMA12, som produceras av JMW Kommunikation:

Varje morgon mellan klockan 8-9 ger vi våra kommentarer till det som händer i Almedalen. Syftet med våra sändningar är att vi vill göra fler delaktiga i det som sker under Politikerveckan för att på sikt inspirera fler till deltagande och engagemang. Politikerveckan handlar om möten, vi vill bjuda på dem även digitalt.

Upphovspersonerna och programledarna, Brit Stakston och Joakim Jardenberg, bedriver något jag vill pröva att kalla för icke-våldsjournalistik. De är transparenta med sina egna drivkrafter, de är generösa med att uttrycka uppskattning och ställer nyfikna frågor så att människorna de talar med får komma fram i sin egen rätt. Deras förhållningssätt skapar mer jämbördiga samtal än vad jag är van vid från journalistiken. Som jag minns min egen journalistutbildning från 00-talet så fanns där i grunden förgivettagandet om att den jag intervjuade var ett objekt för att skapa en intressant journalistisk produkt och att jag skulle eftersträva neutralitet. #GMA12 gör något helt annat. För mig som tittare ger det en möjlighet att också vara bli delaktig, snarare än att förbli en passiv konsument. Glädjande nog ligger sändningarna kvar på webben och upphovspersonerna har även utlovat att det blir en #GMA13.

Något jag velat se mer av under veckan är seminarier som arbetar lika aktivt med formen och förhållningssättet som #GMA12 gör. När jag kryssade runt och lyssnade till några av veckans drygt 1800 intressanta programpunkter, så reflekterade jag över hur det kommer sig att så få arrangörer tänker igenom hur de vill gestalta det innehåll som de brinner för. Även seminarier producerade av konstnärliga organisationer tycks genomföras utan medvetna val kring gestaltning. Ett undantag var Riksutställningars inspirerande mötes- och debattkoncept Debattle och Parolado. Och såklart TEDxAlmedalen! De som var på plats i den lilla trädgården säger att det var en magisk kväll. Jag lyckades inte knipa någon plats i år, men tittar med stor behållning i efterhand på webben.

Min egen insats som arrangör var en antirasistisk meditation som jag genomförde tillsammans med min partner Louise Andersson, meditationsläraren Charlotte Signahl och yogastudion Lila Shala. På kvällen under Sverigedemokraternas dag i Almedalen ville vi erbjuda

…en möjlighet att under en timme samla kraft för att fortsätta (eller starta) den kamp som du väljer att göra till din. Vi önskar att bidra till att omskapa eventuella frustrationer från just den här dagen, till kraft att arbeta konstruktivt under en intensiv Almedalsvecka i Visby, liksom under andra veckor av året.

Varmt tack till er som deltog i meditationen, både på plats i Visby och på andra platser!

 

Normkreativa målsättningar sökes

I år arbetar jag som dramaturg vid Riksteatern. Tillsammans med mina kollegor arbetar jag just nu med att utveckla de målsättningar som teatern har för att erbjuda medborgarna en balanserad repertoar. Jag vill gärna ha din input!

Så här tänker vi: Kvantitativa målsättningar är nödvändiga. Men de är inte tillräckliga i en teaterorganisation som vår, som arbetar för att innehållet i repertoaren ska vara mångfasetterat och ”erbjuda upplevelser som sätter tankar och känslor i rörelse – för alla överallt”. Det är därför vi arbetar med att ta fram kvalitativa normkreativa målsättningar för repertoaren.

Jag vill gärna ha din hjälp med exempel som jag kan presentera för mina kollegor när vi ska ha workshop i höst! Hur kan en normkreativ målsättning för repertoaren vara formulerad? Har du exempel på målsättningar som ni arbetar efter i din verksamhet? Eller idéer om hur de borde formuleras?

Riksteaterns konstnärliga ledare vill att repertoarbeslut ska bygga på aktiva och medvetna val ur många olika normkritiska perspektiv. Jag önskar mig målformuleringar som vi kan inspireras av när vi formulerar de mål vi vill förhålla oss till inför repertoarbeslut och när vi ser tillbaka på ett spelår.

Har du en idé som du kan tänka dig att bidra med? Mejla gärna till mig på gunilla.edemo@riksteatern.se så svarar jag dig i augusti när jag är tillbaka i Riksteaterhuset i Hallunda efter semestern.

Ha en skön sommar!

PS. Jag frågar mig ofta: Hur vet vi om vi uppnår våra kvalitativa målsättningar? Jag tänker mig att den förändring och utveckling som vi kan uppnå genom att jobba mot kvalitativa mål inte kan bli mätbar, i meningen att den kan synas i staplar och diagram. Däremot vill vi att den ska vara märkbar och möjlig att utvärdera, av oss och av utomstående.