Att avlära det förgivettagna

”Avlärande av det förgivettagna genom konstnärliga praktiker”. Så stod det i utlysningen av en doktorandtjänst inom ett stort forskningsprojekt med inriktning mot hållbarhetsomställning, som jag fick syn på i mitt Facebook-flöde en vårvinterdag tidigare i år. Hjärtat började slå snabbare. Det var som att de där orden var skrivna till just mig!
Några månader senare beslutade en fakultetsnämnd vid Södertörns högskola att anta mig till forskarutbildningen! Den första september blir jag doktorand i Den praktiska kunskapens teori, inom ramen för forskarskolan TRANSPLACE. Mina handledare heter Jonna Bornemark och Sofia Wiberg.
Hur den kommer att gestalta sig, den praktiknära forskningen med konstnärlig inriktning, det kommer jag att veta mer om i sinom tid. Jag återkommer!

Jag har sagt upp min tjänst som folkhögskollärare, men några mindre frilansuppdrag kommer jag att skapa rum för vid sidan av detta nya, så som handledning och enstaka processledaruppdrag. Välkommen att höra av dig oavsett, jag har ofta kloka och skickliga frilanskollegor att hänvisa till när jag inte kan åta mig ett uppdrag.

Ett nytt läsår vecklar ut sig 22/23

Jobbstarten är här, efter en lång sommar. Läsåret 22/23 smyger igång och vecklar snart ut sig. En förväntansfull tid.

Jag ser mycket fram emot att ännu en hösttermin hålla i dramaturgikursen på utbildningen Serier, animation och illustration vid Skarpnäcks folkhögskola, och att ännu en vårtermin utbilda blivande fritidsledare i pedagogik, samhällsidéer, makt och normer. Jag kommer även att gästa Skarpnäcks syskonskola i Sundbyberg och undervisa i genus och gestaltning på teaterlinjen. Uppdraget att utbilda och handleda utbildare inom RFSU fortsätter. Dessutom får jag återigen dyka in i två pågående samarbeten: processledning tillsammans med Pernilla Glaser samt konstnärlig forskning tillsammans med Tove Dahlberg.

Särskilt glad är jag över ett nytt samarbete, ett processledaruppdrag för studieförbundet NBV.

Utöver detta har jag utrymme för fler uppdrag – välkommen att höra av dig!

Vårens uppdrag!

Ett nytt år och snart en ny vår. Jag kommer att fortsätta undervisa på deltid som folkhögskollärare på teaterlinjen vid Bromma folkhögskola och på fritidsledarutbildningen vid Skarpnäcks folkhögskola. Jag kommer under året göra några olika uppdrag för RFSU och jag har ett pågående samarbete med Pernilla Glaser och hennes företag Boiler – just nu skriver vi på en rapport om volontärskap på uppdrag av Samhällskontraktet och senare i vår har vi fått förtroendet att processleda inom några olika civilsamhällesorganisationer.

Jag är glad att våren också kommer innehålla mer av text och skrivande, i ett uppdrag jag fått som sakkunnig biträdande redaktör för en kommande bok om scenkonst. Mer om den och om bokens författare senare när det närmar sig utgivning.

Utöver detta har jag utrymme för fler uppdrag – välkommen att höra av dig!

Forskning, folkbildning och biljard

En ny termin är igång och det verkar som att den kommer att kunna äga rum i fysiska rum. I höst har jag förmånen att arbeta med gestaltning och konstnärliga processer igen. Jag ska bland annat bidra till Tove Dahlbergs forskningsprojekt ”Släpp sångarna loss” vid Stockholms Konstnärliga Högskola och jag ska undervisa i dramaturgi vid Serietecknarutbildningen i Skarpnäck. Det finns rum för fler uppdrag och projekt under senare delen av hösten. Jag ser fram emot vad det kan komma att bli!

En av de sista dagarna innan jag gick på sommarferie blev jag intervjuad av Katarina Pietrzak i podden Livslångt. Nu har avsnittet har släppts. Rubriken blev ”Folkbildning och biljard”. Kanske kommer jag att lyssna på mig själv om några veckor, när jag är djupt inne i höstterminens metaforiska biljardspelande. Då har jag säkerligen rört mig och vill säga emot eller nyansera det hon Gunilla i podden påstår. Så brukar det bli.
Livslångt är hur som helst en fin podd om du är intresserad av lärande! Jag brukar lyssna på den medan jag promenerar genom skogen och över fältet till och från min arbetsplats i Skarpnäck.

 

 

Tre pandemier och ett folkhem

Just nu några dagars ledigt inför nästa termin, våren 2021. För andra gången kommer jag hålla kursen ”Välfärd och samhällsidéer” för de blivande fritidsledarna. Denna gång tänkte jag ha underrubriken ”tre pandemier och ett folkhem”. Om vi överhuvudtaget kan ses framåt mars så tänkte jag börja kursen med att samlas på Kolerakyrkogården vid Gullmarsplan. Vad har hänt med stockholmarnas medellivslängd och folkhälsa, med deras fritid och arbete, deras tillgång till vård, skola, omsorg, bostad och kultur, med de idéer som styrt staden, från kolerans tid, till spanska sjukans tid, till covid-tid? Jag undrar detta själv. Så då gör jag väl en kurs om det. Det är liksom så det är att vara folkhögskollärare.
Ett annat uppdrag jag har är att förstudera möjligheterna att så småningom starta en helt ny kurs, för professionellt verksamma utbildare inom civilsamhället. I mobiliserande didaktik (läsvärd antologi här)
Det är en ynnest få ha detta yrket i denna tid! Även om jag bävar lite inför flera långa mörka månader då jag endast kommer träffa deltagare och kollegor via skärmen.

Salong Krångel och ömtåligheten

Den första ”Salong Krångel” ägde rum i februari. Det känns som en evighet sen, och alldeles nyss. Att få vara värdinna för denna salong var ett mycket kärt uppdrag. Det var ett samarbete mellan min uppdragsgivare Rise, Sweco och Savvy design. Så här lät det i inbjudan:

”Stora samhällsutmaningar kräver en mångfald av perspektiv, samverkan, discipliner och metoder. Hur kan vi lära oss att navigera komplexitet? Hur lär vi oss samverka över olika sektorer? Vilka resurser och insikter krävs för utveckling av komplexitetskompetens?”

Här finns en dokumentationsfilm från salongen, som är tre och en halv minut lång. Se den gärna! Kloka människor pratar, till exempel Helsingborgs (och Sveriges hittills enda tror jag) Krångelombudsman.

Föga anade vi i början av februari den enorma samhällsutmaning som skulle vara över oss alla bara några veckor senare. När vi hade uppföljningsmöte i arrangörsgruppen i mars (digitalt såklart) så kände vi alla starkt för att krångelsalongen skulle få återkomma, mitt i denna sköra tid. Så blir det också. Denna gång med underrubrik Ömtåligheten. Här finns en inbjudan. Varmt välkommen 15 maj!

Utöver att arrangera Salong Krångel så har jag denna vår uppdrag för RFSU och RFSU Stockholm. Och så arbetar jag deltid som lärare på Skarpnäcks folkhögskola. Inte heller anade jag i början av året att mitt första lärarjobb efter Folkhögskollärarprogrammet skulle transformeras till distansundervisning. Jag är ödmjuk inför oss i kollegiet och alla deltagare som kastade oss in i de digitala rummen, från en dag till en annan. Nu har en ny slags vardag skapats, i en oviss tid. Här är en handbok som jag haft glädje av: Leading groups online. Jag tycker om att författarna Jeanne Rewa och Daniel Hunter betonar just ömtålighet. Vi kan inte, vi ska inte, vara några supermänniskor. Ett citat:

● People don’t do their best learning while under stress. In normal times, you will always have some participants facing huge personal turmoils and challenges (housing, safety, going hungry, surrounded by death). But under the coronavirus pandemic, a higher percentage of your participants will be in a heightened state of stress.

Med uppmärksamhet mot sårbarhet och ömtålighet, min egen och andras, tar jag en dag i taget. Livets olika delar faller in i varandra – att vara medborgare, lärare, konsult, aktivist, förälder, vän och partner – gränser är inte lika viktiga och inte heller lika möjliga att upprätthålla i denna märkliga tid.

Ikigai 2020

Det är årets första dag 2020. På Språkrådets lista över nyord 2019 finns ordet ”ikigai”. Låneord från japanska som betyder ungefär ”anledning att finnas till”. ”Ett tvärsnitt mellan ens passion, vad man är bra på, vad världen behöver och vad man kan få betalt för att göra. Finner man det så har man hittat sin ikigai…” skrev Dagens Nyheter om ordet.

Att vara verksam vid en folkhögskola är just nu min ikigai. Jag håller på att slutföra utbildningen till folkhögskollärare och kommer under våren att arbeta deltid som lärare vid Skarpnäcks folkhögskola. Det vill jag berätta mer om snart!

Gott nytt år!

Folkhögskolan förändrar livet

”På folkhögskola går det att studera till ett yrke, fördjupa sig i ett intresse eller allmänbilda sig. Det är en möjlighet att färdigställa oavslutade gymnasiestudier med hjälp av egen studietakt, hög lärartäthet och möjlighet att påverka kursens innehåll. Folkhögskolan har inget vinstintresse och därmed kan så många som möjligt studera, oavsett ekonomiska förutsättningar. Vi vet att vi förändrar människors liv genom de utbildningar vi ger.”

Så skriver några av de 29 folkhögskolor som ligger i Stockholm i en gemensam inbjudan till Folksalongen på Skeppsholmen, som just avslutats. Jag var där under en av dagarna och fick ta del av massor av samlat material som deltagare skapat under det läsår som snart är slut. Film, foto, skönlitterär text, journalistik, muntligt berättande. Det handlade om barndom, vatten, migration, psykisk ohälsa, drömmar, kamp, rasism, våld, hemlöshet…

Den här våren reser jag fram och tillbaka till Linköping, där jag studerar vid folkhögskollärarprogrammet.  Jag håller också på att bygga en relation till tre av Stockholms 29 folkhögskolor. Det är tre syskonskolor som alla ägs av Folkuniversitetet. De ligger i Fittja, Sundbyberg och Skarpnäck. På de här skolorna pågår fantastiska verksamheter! Varje vecka får jag ta del av nya berättelser om liv som förändras.

En aspekt som gjort att jag sökt mig till folkhögskolans värld är att många folkhögskolor blivit något av motståndsfickor mot det dominerande mätbarhets- och prestationssamhället. Som jag längtat efter att vara i sammanhang som står för det motståndet! Just nu läser jag Jonna Bornemarks bok Det omätbaras renässans. Jonna har varit min lärare när jag studerade vid Centrum för praktisk kunskap. Den här våren ser jag i mina flöden hur hon fyller föreläsningssalar i hela landet, det är så många som vill lyssna till budskapet om uppgörelsen med mätbarhet och förpappring. Det är i sig hoppfullt!

Vid sidan av studierna så hinner jag med att undervisa lite vid Stockholms universitet, för lärare och blivande lärare inom kulturskolan. Jag fortsätter också att handleda vid RFSU Stockholm och i några andra sammanhang. Efter sommaren så fortsätter jag min lärarpraktik, mest vid Skarpnäcks folkhögskola. Efter årsskiftet är jag färdig folkhögskollärare. Läs gärna mer om denna fina skolform i Tidningen Folkhögskolan.

För övrigt vill jag varmt rekommendera den nya antologin Normkritisk pedagogik: perspektiv, utmaningar och möjligheter. Redaktörer Lotta Björkman och Janne Bromseth.

 

Brinnande ljus

Det är en tveksam vår ute. Väckarklocka – jubileumsversionen, föreställningen som jag arbetade så intensivt med under hela 2018, spelar i dagarna sina sista föreställningar på Riksteaterturnén. En fin recension kan en lyssna till här, Jenny Teleman och Ulrika Knutsson såg den och samtalar om Elin Wägner i vår tid.

I medierna rullas just nu än fler smärtsamma berättelser upp om våld och trakasserier inom scenkonsten. Metoo-rörelsen fortsätter och det är hoppfullt att tystnadskulturen bryts. Långt ifrån alla berättelser är berättade än. Också jag har låtit ljus brinna, för Josefin Nilsson och för andra kvinnor. Och många gånger de senaste dagarna har mina tankar gått till hur det var för femton år sedan, när jag kom in i arbetet med jämställdhet inom scenkonsten. Först i och med den statliga utredningen Plats på scen och därefter med projektet Att gestalta kön. Idag har sociologen Anna Lund skrivit om projektet Att gestalta kön på Socio(blog), en forskningsblogg där sociologer och demografer skriver om samhället, livet och döden. Hon beskriver Att gestalta kön som en föregångare till #metoo-rörelsen. Läs Anna Lunds bloggpost här.

EDIT: Anna Lund blev också intervjuad i P1 Kultur om detta, under rubriken Hur började Dramatens kris?

Heltidsstudent och deltidskonsult

Under hela år 2019 kommer jag att vara student. Vid sidan om heltidsstudierna kommer jag göra ett och annat frilansuppdrag, ungefär 1-2 arbetsdagar i månaden. Just nu arbetar jag med att utforma fortbildning och reflektion för anställda i tre olika civilsamhällesorganisationer och scenkonstorganisationer. Under våren kommer jag också att fortsätta att handleda utbildare inom RFSU Stockholm.

Fram emot april och maj finns utrymme för några ytterligare korta uppdrag. Så välkommen att höra av dig!

Snart påbörjar jag folkhögskollärarprogrammet, på distans vid Linköpings universitet. När 2019 är slut så hoppas jag vara på väg mot att arbeta mer med undervisning och handledning inom folkhögskola och studieförbund. Jag vill gärna undervisa i scenkonst, skrivande, pedagogik, processledning, kunskapsreflektion, filosofi.