Ett projekt som lever vidare

Att gestalta kön. Så hette ett konstnärligt och pedagogiskt utvecklingsprojekt som bedrevs under åren 2006 till 2009 vid de fyra högskolor som utbildar skådespelare, mimare och musikalartister. Titeln myntades av regissören Carolina Frände, då prorektor vid Teaterhögskolan i Stockholm, som även var den som formulerade projektidén och tog initiativ till förprojektering.

Projektet avslutades våren 2009 och slutrapporten blev en antologi med berättelser från studenter och anställda som gavs ut i november samma år (ladda ned den som pdf  här). Sedan dess har projektet levt sitt eget liv, både vid högskolorna och i scenkonstbranschen. Med jämna mellanrum dyker det upp nya berättelser från studenter och anställda. När tiden går läggs nya perspektiv till de erfarenheter som gjordes då. Och nya erfarenheter görs som kan tolkas genom de referensramar som projektet etablerade.

Två exempel: Idag har jag läst skådespelaren Aleksa Lundberg som i ett generöst samtal med skådespelarkollegan Emma Stormdal berättar om olika erfarenheter av att använda rösten, i senaste numret av den feministiska kulturtidskriften Bang.  Och nyligen läste jag berättelser från verksamma i branschen som mött och arbetat med med de scenkonstnärer som var studenter under projekttiden, i Teatertidningen nr 3/2011.

Och så är det den där titeln Att gestalta kön. Även den lever sitt eget liv. Till exempel gör den come back som titel på en kursvecka i regi av Kulturkraft Väst (läs mer om den  här), där jag kommer samarbeta med Pelle Hanæus och Ronnie Hallgren i en fortbildning för yrkesverksamma regissörer och dramaturger.

 

0 Response to “Ett projekt som lever vidare”


Comments are currently closed.