Väckarklocka i Almedalen

Jag har just kommit hem från en Almedalsvecka i Visby, olik de andra Almedalsveckor jag varit på. I år är femte året som Lila shala i Visby håller öppet under veckan. Året runt fungerar Lila shala som en mötesplats för människor som vill bidra till sig själva och till sin omvärld med hjälp av yoga och andra fredliga praktiker. Under Almedalsveckan blir shalan en plats som välkomnar specifikt aktivister och andra samhällsengagerade människor, en plats där de/vi kan få vila och återhämtning inför och emellan alla åtaganden under den intensiva veckan. Och dessutom transformeras den stora salen i shalan till en seminariearena, tillgänglig också för organisationer och personer som har knappa ekonomiska resurser och som kanske inte annars skulle kunna arrangera något i Visby.

Lila shala ägs och drivs av Mariancila Kim, hennes engagemang handlar både om #hållbaraktivism (aktivister som kämpar för en bättre värld ska inte bränna ut sig) och om att fler röster ska få möjlighet att vara med och forma det offentliga samtalet.

Under de här fem åren har ett flertal organisationer och nätverk inom framför allt antirasism, feminism, funkis-, hbtq- och miljörörelse tagit plats på shalan, liksom samhällsentreprenörer och kulturinstitutioner. RFSL och RFSL Ungdom har huserat här under alla år som vi hållit shalan öppen.

Varje år gör jag insatser pro bono för Lila shala. I år var jag också på plats som volontär. Jag tycker att Lila shala är en viktig plats, den behövs under Almedalsveckan.

Detta år stod vi som jobbade på platsen inför helt annorlunda villkor: nazister hade sökt och fått demonstrationstillstånd på torget, femtio meter från vår port. Det kom att bli en omvälvande och smärtsam vecka. Vi hade möten med polisen varje dag, för att de ville hålla oss uppdaterade om hur de arbetade för att skydda oss. Journalister, som hittills under de här åren visat ett svalt intresse för det vi gör på shalan, hörde av sig konstant. Mycket har ju skrivits och sagts om hat, hot och våld under veckan, och om det faktum att nazisterna fick ha Södertorg som sin mötesplats, trots att vi på shalan vädjade till polisen om att anvisa dem en annan plats och att RFSL överklagade till Förvaltningsrätten. Mycket har också sagts och skrivits om den fantastiska och rekordstora Mångfaldsparad som arrangerades av RFSL Gotland och som samlade företrädare för alla Riksdagspartier (utom SD).

Min vän och kollega Pernilla Glaser är yogalärare (och mycket mer) och volontärade också på Lila shala under veckan. Hon sammanfattar läget i ett kort och rappt inslag på Expressen TV. Jag önskar så att alla möten och all rapportering från Almedalen hade fått handla om det som de var tänkta att handla om, så som Emelie Bergbohm, producent för Kultur i Almedalen, beskriver i sitt inlägg på Kultwatch, där hon också ger Mariancila Kim välförtjänt cred för sina insatser.

Jag åkte till Almedalen för att bidra till Lila shala och för att göra intervjuer för mitt arbete med manus till Riksteaterföreställningen Väckarklocka: jubileumsversionen. Jag gjorde både och – även om veckan kom att överskuggas av hot, hat och våld. Från och med imorgon tar jag några veckors semester. Det kommer att ta tid att smälta upplevelserna, jag kommer att behöva prata mycket med andra som var där och var med. Men jag bär också med mig rösterna från de fantastiska aktivister som jag intervjuade under veckan. Och tänker på att för många verkar det som att upplevelserna i Almedalen i år blev just en väckarklocka. Det är dags för folkvalda och för civilsamhället att driva på för att ändra det i lagstiftning och praxis som behöver ändas för att vi ska kunna skydda demokratin.

 

0 Response to “Väckarklocka i Almedalen”


Comments are currently closed.