”På folkhögskola går det att studera till ett yrke, fördjupa sig i ett intresse eller allmänbilda sig. Det är en möjlighet att färdigställa oavslutade gymnasiestudier med hjälp av egen studietakt, hög lärartäthet och möjlighet att påverka kursens innehåll. Folkhögskolan har inget vinstintresse och därmed kan så många som möjligt studera, oavsett ekonomiska förutsättningar. Vi vet att vi förändrar människors liv genom de utbildningar vi ger.”
Så skriver några av de 29 folkhögskolor som ligger i Stockholm i en gemensam inbjudan till Folksalongen på Skeppsholmen, som just avslutats. Jag var där under en av dagarna och fick ta del av massor av samlat material som deltagare skapat under det läsår som snart är slut. Film, foto, skönlitterär text, journalistik, muntligt berättande. Det handlade om barndom, vatten, migration, psykisk ohälsa, drömmar, kamp, rasism, våld, hemlöshet…
Den här våren reser jag fram och tillbaka till Linköping, där jag studerar vid folkhögskollärarprogrammet. Jag håller också på att bygga en relation till tre av Stockholms 29 folkhögskolor. Det är tre syskonskolor som alla ägs av Folkuniversitetet. De ligger i Fittja, Sundbyberg och Skarpnäck. På de här skolorna pågår fantastiska verksamheter! Varje vecka får jag ta del av nya berättelser om liv som förändras.
En aspekt som gjort att jag sökt mig till folkhögskolans värld är att många folkhögskolor blivit något av motståndsfickor mot det dominerande mätbarhets- och prestationssamhället. Som jag längtat efter att vara i sammanhang som står för det motståndet! Just nu läser jag Jonna Bornemarks bok Det omätbaras renässans. Jonna har varit min lärare när jag studerade vid Centrum för praktisk kunskap. Den här våren ser jag i mina flöden hur hon fyller föreläsningssalar i hela landet, det är så många som vill lyssna till budskapet om uppgörelsen med mätbarhet och förpappring. Det är i sig hoppfullt!
Vid sidan av studierna så hinner jag med att undervisa lite vid Stockholms universitet, för lärare och blivande lärare inom kulturskolan. Jag fortsätter också att handleda vid RFSU Stockholm och i några andra sammanhang. Efter sommaren så fortsätter jag min lärarpraktik, mest vid Skarpnäcks folkhögskola. Efter årsskiftet är jag färdig folkhögskollärare. Läs gärna mer om denna fina skolform i Tidningen Folkhögskolan.
För övrigt vill jag varmt rekommendera den nya antologin Normkritisk pedagogik: perspektiv, utmaningar och möjligheter. Redaktörer Lotta Björkman och Janne Bromseth.
0 Response to “Folkhögskolan förändrar livet”